I sin nya diktsamling spänner Naima Chahboun bågen mot vetandets och förnuftets horisont. Med språklig intensitet och underfundig humor skruvar sig hennes dikter genom en samtid där informationen flödar fritt, men där fakta väger lätt som fjärilsvingar och sanningen är lika frånvarande som gud.
Hur hamnade jag här, i en återvändsgränd, med fingret på avtryckaren? Jag följde efter en kanin och åt en bit av en kaka. Jag fann, och förlorade, någonting. Vi kan kalla det oskuld. Vi kan kalla det handske. Nu vet jag att det finns många slags hål, och bara några av dem är fällor. Den var vit.
I sin nya diktsamling spänner Naima Chahboun bågen mot vetandets och förnuftets horisont. Med språklig intensitet och underfundig humor skruvar sig hennes dikter genom en samtid där informationen flödar fritt, men där fakta väger lätt som fjärilsvingar och sanningen är lika frånvarande som gud.
Hur hamnade jag här, i en återvändsgränd, med fingret på avtryckaren? Jag följde efter en kanin och åt en bit av en kaka. Jag fann, och förlorade, någonting. Vi kan kalla det oskuld. Vi kan kalla det handske. Nu vet jag att det finns många slags hål, och bara några av dem är fällor. Den var vit.