Efter sin sjunde diktsamling, Hundstunden (1989), ägnade Kristina Lugn sig helt åt dramatiken och hade stora framgångar med pjäser som Idlaflickorna, Tant Blomma och Stulna juveler för att nämna några.
Nu återvänder hon, till glädje för sina många läsare, till poesin med en diktsamling som handlar om hemlängtan och svek – om att snarare vara illa medfaren än klok och erfaren.
Efter sin sjunde diktsamling, Hundstunden (1989), ägnade Kristina Lugn sig helt åt dramatiken och hade stora framgångar med pjäser som Idlaflickorna, Tant Blomma och Stulna juveler för att nämna några.
Nu återvänder hon, till glädje för sina många läsare, till poesin med en diktsamling som handlar om hemlängtan och svek – om att snarare vara illa medfaren än klok och erfaren.